När nya sammanhang öppnas – & när något börjar röra sig i en själv (Monica Skagne)

Det är något särskilt med att kliva in i ett nytt sammanhang.
Man bär alltid med sig en bild, ibland till och med en förväntan – byggd av allt man hört, sett eller anat från utsidan. Men det är först när man faktiskt kliver in, står där i korridoren eller vid kaffemaskinen, som helheten börjar ta form. Det är då man känner: aha, det är så här det hänger ihop.

Jag har erfarenhet av många sådana ögonblick. Både de som gett energi och nyfikenhet – och de som väckt en liten oro eller försiktighet. Det hör till. För när vi är nya, ser vi allt med förstoringsglas. Vi läser av, tolkar, lyssnar lite extra. Det är både sårbart och utvecklande.

Genom åren har jag lärt mig att organisationer är precis som människor: de visar sällan allt vid första mötet. Det som ser tydligt ut på ytan – strategier, måltal, struktur – är bara ena delen av verkligheten.

Det som avgör hur en verksamhet fungerar finns ofta under ytan:

• Hur pratar människor med varandra?

• Vem vågar säga till när något inte fungerar eller vågar man lyfta det överhuvud taget?

• Hur fördelas ansvar i verkligheten – inte på papper?

• Hur känns det att vara ny här?

Det är där ledarskapet bor. Och det är där jag alltid hamnar i mina reflektioner, för jag vet vilken skillnad det gör när man faktiskt ser och vågar bemöta det.

Tillit och trygghet – det som bär eller brister när det stormar

Jag har sett det så många gånger:
När allt flyter på, när resultat och vardag rullar, då märks det inte så tydligt hur stark tilliten egentligen är.

Men när det blir tufft – då syns allt.

Det är då psykologisk trygghet, tillit och tydliga styrkedjor visar sitt verkliga värde. Det är då det blir tydligt om människor vågar lyfta problem, be om hjälp eller säga ifrån. Det är då man ser om strukturen håller, eller om allt faller ner i stuprör och missförstånd´och om ledarskapet är rätt eller inte!

Jag tror verkligen på att bygga organisationer som håller – inte bara i medvind utan också när det blåser.

Helhetstänk – för att ingen verksamhet är isolerad

Jag har blivit allt mer övertygad om vikten av helhetssyn (metoden kring koncerntänk). Att se beroenden, bryta dubbelarbete, få ihop processerna och skapa ett gemensamt språk. Oavsett om det formellt är en koncern eller inte så finns nästan alltid en struktur där helheten måste funka.

När organisationer jobbar tillsammans - på riktigt - när man inte mäts på det enskilda  – då händer något med kulturen, energin och resultatet. Det är en av de vackraste sakerna med att leda: att se hur människor börjar dra åt samma håll och plötsligt får kraft av helheten.

Mitt eget varför – det som följer mig in i varje nytt rum

Det jag brinner för har alltid varit detsamma:
Att skapa förutsättningar för medarbetare (medarbetare med chefsansvar och de som inte har det) att lyckas.
Att bygga tillit, tydlighet och kulturer där människor kan växa.
Att få ihop styrkedjan så att ansvar och mandat blir tydliga och hållbara.
Och att göra det på ett sätt där teknik, människa och ansvar hänger ihop – och där alla vinner på det.

Kanske är det därför nya sammanhang fortfarande berör mig så starkt. För varje gång jag kliver in någonstans nytt, blir jag påmind om varför jag gör det jag gör. Jag ser möjligheterna. Jag ser behoven. Och jag ser allt det som kan bli ännu bättre.

Och kanske framför allt:

När något öppnas i ett nytt sammanhang – öppnas också något i mig.
En vilja att bidra. Att förstå. Att bygga. Att göra skillnad för såväl medarbetare och verksamhet både när det blåser och när det är vindstilla.

Mina tankar så här sista veckan i november 2025