Leverans, respekt och vikten av att hålla ord

Jag har skrivit om det här tidigare – men ämnet fortsätter att dyka upp, både i min vardag och i de uppdrag jag har just nu: leverans och respekt för andras tid.

Jag har ett stort tålamod (även om inte alla tror det).
Jag tror på människan.
Jag vill att människor ska växa, ta ansvar och få möjlighet att driva uppgifter som de kan växa i.
Och varje gång någon säger "ja, gärna" eller "självklart, jag tar det" blir jag genuint glad.

Men lika glad jag blir när engagemanget finns – lika nedslagen blir jag när ingenting händer.

Jag återkopplar, stämmer av, erbjuder stöd, försöker hjälpa till.
Och ändå möts jag ofta av svar som:
"Jag ska bara…"
"Jag tar det sen…"
"Det kommer…"

För mig handlar det inte bara om att en uppgift blir sen.
Det handlar om respekt för andras tid.

När någon tar på sig ett ansvar bygger resten av gruppen sina planer utifrån att det blir gjort.
När det inte händer, påverkas alla andra. Det skapar frustration, flaskhalsar och förlorad energi.

Jag försöker alltid snälltolka. Jag vill tro att alla gör sitt bästa.

Men ibland går det inte – särskilt inte när snälltolkningen upprepade gånger utnyttjas.
När leveranser uteblir och människor omkring börjar tappa förtroendet.

Det är då det blir viktigt att prata om ansvar och intressenter.
Att se helheten: vem påverkas, vem väntar, och vilka beroenden finns?
För en utebliven leverans påverkar inte bara en person – utan ofta många fler.

Tillit, transparens och tydlighet

Jag är en stor förespråkare för tillit, men tillit bygger inte på frånvaro av uppföljning –
den byggs av transparens och tydlig kommunikation.

Att säga "jag ligger efter", "jag behöver hjälp" eller "jag hinner inte" är inte ett misslyckande – det är en styrka.
Det visar respekt.
Det gör att andra kan planera, stötta eller avlasta innan något brister.

Just nu är jag i ett uppdrag där leveranser som skulle varit klara för över en månad sedan ännu inte är det.
Trots erbjudanden om hjälp, trots förslag på lösningar.
Resultatet är att flera personer står fastbundna i väntan – och förståelsen från den ansvarige uteblir.

Som konsult kan jag inte agera direkt, men jag kan stötta den som kan.
Genom att visualisera helheten, tydliggöra ansvar och visa hur uteblivna leveranser påverkar hela kedjan, blir det plötsligt uppenbart för alla hur sammanlänkade vi är.

För mig handlar det om respekt.

Respekt för tid.
Respekt för ansvar.
Respekt för andra människor men även om mig själv.

Att leverera handlar inte bara om att bocka av en uppgift – det handlar om tillit, trovärdighet och samspel.

Det är därför jag alltid säger: lovar du – leverera. Och om du inte kan, säg till i tid så hjälps vi åt.
Det är faktiskt lika naturligt som att borsta tänderna på morgonen.

Just idag känner jag mig lite frustrerad – men också tacksam.
Tacksam för att jag får jobba med människor som vill, försöker och lär sig.
Och för att jag, varje gång något skaver, påminns om varför kommunikation, respekt och ansvar är grunden i allt ledarskap.

Vad tänker du?
Har du upplevt samma sak – att löften inte följs upp och att helheten drabbas?
Hur gör du för att balansera tillit, tålamod och krav på leverans?