Dömd – men utan rättegång

Idag läste jag en artikel om en man som vill ställa upp i kyrkovalet. Bakgrunden? Han är dömd för flera våldtäkter och andra brott, senast för bara ett år sedan. Ändå skyddas hans namn i artikeln. Inte en rad om vem han är.

Kontrasten blir slående när jag tänker tillbaka på mina egna erfarenheter. Jag, tillsammans med en ledningsgrupp, blev föremål för ett antal visselblåsaranmälningar. De avskrevs snabbt – det fanns inga brott, inga oegentligheter. I grunden handlade det om missnöje med beslut som styrelsen fattat och rena ryktesspridningar. Till exempel påstods det att jag skulle ha låtit en påstådd relation med en överordnad påverka rekryteringar. Helt osant, men ändå spreds det.

Trots att anmälningarna saknade grund publicerades både mitt namn och mitt foto i media. Endast mitt – ingen av de andra som anmälts. Artiklarna ligger kvar, tillgängliga för alla, och följer mig än idag.

Det här får mig att fundera över offentlighetsprincipen och medielogiken. Hur kan det vara så att en dömd brottsling – med flera våldtäktsdomar bakom sig – skyddas, medan någon som frias från visselblåsningar hängs ut med namn och bild?

Visselblåsningar är viktiga. De behövs för att synliggöra missförhållanden. Men när de används som verktyg för att driva personliga agendor, dölja eget agerande eller uttrycka missnöje, då blir konsekvenserna orimliga. Och det är vi som drabbas – inte de som anmäler.

Jag blir på riktigt mörkrädd över att Sverige i praktiken ger större skydd till den som begår brott än till den som oskyldigt blir anmäld i ett visselblåsarärende. Här måste något förändras - eller vad säger ni ? //M